I Draksådd uppehåller sig Christian Daun kring fenomenet ”Sätta kommunen på kartan”. Det beskrivs som en epidemi som sprider sig i landet och han ger en rad exempel på mer eller mindre galna upptåg, desperata åtgärder för att vända negativa trender i avfolkningskommuner som kämpar för sin överlevnad. Exemplen Daun lyfter fram förefaller på förhand vara dömda att misslyckas. Medeltidsvärldar, Smurfvärldar, kinesiska hotellkomplex – uppfinningsrikedomen är stor.

Daun besöker orter som för en borttynande tillvaro i syfte att försöka förstå varför kommuner runt om i landet gång efter annan begår samma misstag. Det är lätt att göra sig lustig över fatala projekt och inkompetens och uppröras över slöseri med skattemedel. Men plocka billiga poänger är inte var Christian Daun är ute efter. Tvärtom respekterar han försöken att man faktiskt vill göra något och problematiserar utvecklingen som ligger bakom dessa desperata åtgärder.

Det som jag tar med mig är hans mycket sympatiska tilltal och vilja att sätta sig in i sammanhangen och försöka förstå. Hela Sverige ska leva, men det gör det inte. Det är en sorglig utveckling, en nedmontering av landet, som Daun beskriver, om tidigare blomstrande bruksorter i förfall, om så kallad social dumpning, om konflikter mellan stad och landsbygd.